Odla grönsaker i Alperna

Den alpina trädgården associeras ofta med blomsterprakt, men det finns absolut ingenting som talar emot att också inkludera ett eller flera grönsaksland i den alpina miljön. På senare år har den gröna matlagningen fått ett stort uppsving i Europa, inklusive Sverige, där det är en tydlig trend som genomströmmar allt från tevedeckarnas program till det fullkomligt exploderande utbudet av vegetariska matkassar. Parallellt med denna trend ser vi ett ökat intresse för det lokalproducerade, oavsett om det handlar om äppelmust från villaträdgården eller hemstoppad korv gjord på kött från lokala betesdjur. Att odla grönsaker hemma ligger helt rätt i tiden och många trädgårdar görs om från att bara vara vackra till att också producera för matbordet – precis som det var förr.

Grönsaksodling i alperna

I alperna är det framförallt upp till en höjd av 1 400 meter som det odlas grönsaker i någon större omfattning, men det varierar beroende på var någonstans i alperna man befinner sig eftersom klimatet är beroende av fler faktorer än bara höjden. Detta blir tydligt om man tittar på hur trädgränsen skiljer sig åt mellan de olika områdena. I vissa delar av denna massiva bergskedja går trädgränsen så lågt som 1 500 meter över havet, medan den för andra delar av alperna ligger långt över 2 000 m ö h. Generellt sett är det västra och södra delarna av alperna varmare än de östra och norra, vilket påverkar vilka grönskar som är lämpliga. Mest regn brukar falla i väst.

Exempel på sådant som odlas i alperna är gul lök, purjolök, potatis, morot, vitkål och fänkål. Om man har kort odlingssäsong kan man med fördel förså vissa grönsaker inomhus och sedan plantera ut dem när man kommit tillräckligt långt in på våren eller försommaren. Glöm inte att gradvis exponera plantorna för utomhustemperaturer så att de får chans att anpassa sig och inte blir chockade.

Odla purjolök

Purjolök är en gammal kulturväxt som odlats mycket länge i Europa. Vi vet till exempel att purjolök åts i det antika Rom. I alperna ingår purjolök i många traditionella maträtter, inklusive papet vaudois, en rustik potatisrätt som associeras med kantonen Vaud i de schweiziska alperna där den serveras ihop med kolkorven saucisse au chou.

Det finns många olika kultivarer av purjolök. Grovt kan de delas in i två grupper:

• Kultivarer som planteras på våren och skördas på hösten samma år. Dessa brukar kallas sommarpurjolökar.
• Kultivarer som övervintrar och skördas under våren året efter att de planterades. De brukar bli större än sommarpurjolökar och utvecklar vanligen en starkare smak.

Purjolök planteras från frön. Om man ska odla sommarpurjolök där odlingssäsongen är kort, som den ju är högt uppe i alperna, bör man välja kultivarer med kort tillväxttid för att inte riskera att höstfrosten tar dem innan de är klara att skörda. Man kan skörda purjolök redan när den är fingertjock, men då får man förstås en mindre skörd än om man väntar längre och låter purjolöken växa sig tjockare. Purjolök kan kupas för att tvinga fram längre stammar.

Purjolök växer bäst i jord som dränerar väl. Fuktig men inte blöt är bäst. Jorden bör inte vara nygödslad, eftersom purjolök som växer i sådan jord tenderar att bli hård. Däremot får man gärna gödsla väl i förväg.

Att odla purjolök på samma ställe år efter år ökar risken för parasitproblem. Säkrare är att rotera sin grödor, och till exempel växla mellan purjolök, kål och ärtor.