Brunkullan (Gymnadenia nigra)

Brunkullan (Gymnadenia nigra) är en orkidé som förekommer i Alperna, Pyrenéerna, delar av Balkan och här hemma i Norden. I alperna växer den huvudsakligen på alpängar och stenblocksfält.

I Sverige är det framförallt kring Storsjön i Jämtland som man kan träffa på brunkulla i det vilda, men den förekommer också på vissa platser i andra delar Norrland. På andra sidan norska gränsen har brunkulla huvudsakligen rapporterats växa vid Drivstuen i Dovre.

Exempel på dialektala namn på brunkullan är brunstolle och brunyxne. I Norge heter den svartkurle.

Brunkullan är Jämtlands landskapsblomma.

Utrotningshotad

I Sverige är brunkullan klassificerad som starkt hotad, så det är viktigt att man sätter sig in i vilka regler som gäller om man vill skaffa en. Det är till exempel inte tillåtet att ta brunkulla från det vilda för att plantera i trädgården, utan man måste införskaffa sin brunkulla från en laglig säljare och följa det regelverk som gäller för att undvika att man ovetande köper brunkullor som är tagna från det vilda.

Brunkullan har varit fridlyst i Sverige ända sedan 1958.

På kulturmarker är brunkullan beroende av att människan fortsätter bruka kulturmarken på det traditionella viset och är därför mycket skötselkrävande. När traditionellt bete och slåtter upphör ändras vanligen förutsättningarna så att brunkullan inte klarar sig längre.

Ett annat hot mot brunkullan är att den grävs upp för att planteras i trädgårdar.

Åtgärder för att rädda brunkullan i Sverige

• I slutet av 1970-talet, då brunkullan redan varit fridlyst i ungefär två decennier, sjösatte Jämtland-Härjedalens naturskyddsförbund ”Aktion brunkulla” med stöd av bland annat WWF. Som en del av detta projekt utfördes bland annat identifiering av platser i Sverige där brunkulla fortfarande existerade, kontakt med berörda markägare och brukare, vetenskapliga undersökningar, skötselförsök, och försök att driva upp plantor från frö. Uppdrivna plantor sattes ut under kontrollerade former, men dödligheten var mycket hög och ytterst få plantor överlevde mer än tre år efter utsättning.
• Efter millennieskiftet har två svenska brunkullaprojekt drivits med pengar från EU; båda med fokus på restaurering och återupptagen hävd i gräsmarker. Projekten pågick 2003-2014.
• År 2013 fastställde Naturvårdsverket ett åtgärdsprogram för brunkulla där Länsstyrelsen i Jämtlands län ansvarar för att åtgärderna genomförs.

I skrivande stund sköts vissa marker där brunkulla förekommer av markägare eller brukare, medan andra sköts av ideella föreningar. I vissa fall utgår ekonomiskt stöd från EU. Det finns också en liten samling lokaler som sköts av Länsstyrelsen, men endast i mån av ekonomi.

Länsstyrelsen i Jämtlands län bedriver riktad övervakning av några utvalda lokaler som en del av deras större åtgärdsprogram för skydd av hotade arter och biotoper.

Beskrivning

Brunkullan är en lågväxt perenn som utvecklar ett kraftigt blomsterax. Växten blir sällan högre än 25 centimeter och håller sig ofta betydligt lägre.

Till en början är blomsteraxet mörkt purpurfärgat, nästan svart eller brunsvart. Den karaktäristiska färgen ligger till grund för många av de lokala namnen på den här växten, inklusive norskans svartkurle och våra svenska termer brunkulla, brunstolle och brunyxne. I tysktalande delar av alperna kallas den chokoladenblümchen, vilket betyder ungefär ”liten chokladblomma”.

Till skillnad från de flesta andra svenska orkidéer har brunkullan en läpp (det största kalkbladet) som är vänd uppåt under blomningen och fruktämnet vrids inte ett halvt varv. Sporren är kort och sitter på den bakre sidan istället för den främre. När pollinerande insekter besöker brunkullan häftar pollinarierna fast sig på insektshuvudet undersida.

Doft

Blomman avger en stark vaniljdoft, och ett av de engelska namnen på den här arten är black vanilla orchid. Brunkullan är dock inte särskilt närbesläktad med de äkta vaniljorkidéerna, även om de alla är orkidéer.

Insekter

Blommande brunkulla lockar till sig väldigt mycket insekter.